Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få en kar’, som ä ensam re’are till en storsjöbåt
å har del i flere! Hur många hundra bäcker[1]
han har, som han fiskar på halflott för hos andra,
dä vet han knappt sjelf, så många ä di, å allt dä
vill du skjuta ifrån dej ... Ä dä vett i dä?”
”Ja, dä vore nog bra å ha allt dä där, bara
en inte finge honom på köpet.”
”Du borde skämmas å tala på dä viset!”
”Åh, ja’ vet inte dä; hva behöfver ja’ säja
annat än ja’ tänker, å så ä han ju så gammal,
så! . .. Nå’ra och tjuge år äldre än ja’.”
”Hej, en ung spjelfante [2], full mä alla
möjliga fanteskog [3], ska dä vara, förstås”, inföll
modren försmädligt.
”Ja, hellre dä än en gammal orkeslös gubbe...
Mor, mor, se ut genom fönstert! Der har vi’n!
Jaså, han har änteli’ kommit till bys!”
Enkan kastade en blick utåt fjorden och fick
dervid se, hur Eriks jakt sköt förbi hamnen och
upp mot fiskeläget.
”Nu har han väl faret som en rikti’ tullsnok
frå’ läge till läge, å bara sökt”, sade Klara,
skrattande; dä va rätt åt’en, den uslingen! Ja’ kunne
rikti’t skämmas mina ögon ut, bara ja’ tänker
på’t.”
”Kar’arne brukar allri’ resoner, när di ä supna,
dä ä ju dä vanli’a, men inte ä dä värdt å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
