Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Säkert? Ja’ sa’ ju, att ja’ såg’et mä mina
egne ögon, vet ja’.”
”Kanske gör ja’ honom orätt då.”
”Dä va inte förste gången.”
I detsamma kommo Göran och Gösta in. Det
sqvabbade i sjöstöflarne, och de gjorde just min
att göra som husbonden, då Gunhild barskt
ropade: ”stick inte dit! Dä säjer ja’ er! Om Erik
vill svina ner i sitt egna hus, så rör dä ingen,
men inte får hans slabbekar’a’ göra’t.”
”Slabba i helvete, du! Ja’ fiskar väl på
halflott [1] ändå”, hväste Göran.
”Dä va mej dä gälde, men liten blir väl stor;
ja’ kan bli hellotts-fiskare, ja’ som mången ann’,
innan ja’ dör”, sade Gösta lugnt och gick ut i
köket för att byta om kläder.
”Dä va fasli’t hva du hugger omkring dej”,
sade Göran, ”hva står på?”
”Åh, ho ta’r så illa vid sej, då ja’ säjer
något om Håkan, kantänka”, svarade Erik med ett
försmädligt skratt.
”Dä ska väl bli svågern hva dä lider, eller
hva’, du Erik?”
”Inte för dä rör dej, men en ting vill ja’ ändå
säja dej, å dä ä, att ja’ tusen gånger hellre skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
