Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han svårt att få plats och till slut, då det ej blef
någon annan råd, hade han, utan att be någon
om tillåtelse, inflyttat i den öfvergifna stugan
på Tornön. Han hade nu bott der i ett par år,
och hvarken egare eller husvärd hade hörts utaf.
Han hade således lätt nog kommit under eget
tak, och detta var nog i viss mån fördelaktigt,
men å andra sidan hade det haft sina
olägenheter: man drog sig för honom. ”Hur kommer det
sej, att han kan bo der, men ingen annan?”
frågade man sig sjelf och andra, och svaret kunde
ej bli något annat, än att han hade ”någge’ slags
’pakt’ mä hin onde.” Bjöd han på en sup, så
kunde man för skams skull ej säga nej, och
sällskapade med honom, tills tilltugget var
inmundigadt, men mer blef det icke heller, och Håkan
fick gå för sig sjelf. Detta bidrog ej till
nykterheten, ty nu söp han icke blott af smak, utan
äfven af grämelse, och detta så mycket mer, som
han hade svårt att komma in i något fiskelag: ”Han
drar bara otur å olycka mä sej”, hette det, och
sålunda gingo tvänne somrar, under hvilka Håkan
fick stanna hemma. Skärbon har ej stora behof
och kan försaka till ytterlighet, men en gräns
fins naturligtvis äfven för hans förmåga af
umbäranden, och denna var nu uppnådd. Systren,
som flyttat till honom, hade i det längsta sökt
hålla nöden ur stugan, men under sista året hade
äfven hennes fyndighet känt sig redlös, och det
hade varit mer än en gång under den senaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
