Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tös? Låt bli, hör du! Vill du förmena mej å tala
om, att du försvuret till å allri’ gifta dej, då du
inte ...”
”.....kan få den der juvelen, som går der
borte”, fortsatte Erik med skadeglädje och
pekade på Håkan, som raglande kom nerifrån
stranden. Alla hufvuden vände sig åt det utpekade
hållet... Några skrattade, andra betraktade
honom medlidsamt, men i blicken hos alla låg
samma uttryck, då de strax derpå vände sig mot
Klara för att se hvad intryck hans uppträdande
gjorde på henne. Denna låtsade, till att börja
med, som om hon ej märkt något, men då denna
uppmärksamhet slutligen blef för närgången,
utbrast hon harmfullt:
”Hva sitter I å glanar på mej för?.. . Inte
rår ja’ för, att Tornö-Håkan ta’tt sej för mycke’
till bästa ? .. . Titta på di månge elda’, derför ä
vi hitkomna, å inte på mej.”
Allas ögon vände sig således åt annat håll,
och detta så mycket mer som Håkan med
rosslande stämma och under många kadenser och
slingringar sjöng en visa, sin norrbaggevisa, som
han alltid kallade den.
”Jeg tyckte jeg hörde lyden af skud —
Ja sikkert elfvehundrede.
Kapitä’nen, han kicke’ ur vinduet ud.
Ack hör, ack hör, hur det dundrede!”
”De skyde ej med fingerböller —
Ack hör, ack hör, hur det dundrede!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
