Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänta på sig, och det var prestens. Mor Elin
började bli orolig och ”kockan” rasade; maten
skulle bli ”upptorkad och förderfvad”, hette det.
Till sist syntes dock en båt lägga ut från Käringö
och hålla kurs mot wallerölandet. Den roddes
af sex unga karlar med långa, fladdrande band
omkring hattarne och lösbundna, röda halsdukar.
De voro alla brudens slägtingar från ”Inland”,
hvilka klädt sig till bröllopet på det sätt, som
brukades på deras bygd. En halftimme senare hade
de lagt i land, och nu började nickorna att bli
litet språksammare, än de varit förut, medan
skotten besvarades af ekot mot klipporna från det
motliggande Herrmanö, bland hvilka det hördes
som en rullande åska, tills det efter hand
bortdog. Slutligen hade den väntade båten stött till,
och presten steg i land. Det låg ett moln på
pannan, och han helsade buttert och fåordigt
på värdarne, som artigt och med ett mys i minen
kommo honom till mötes. En kort stund
derefter kom brudgummen från sitt hem, omgifven
af festens manliga deltagare, hvilkas rödmosiga
ansigten tillräckligt tillkännagåfvo, att den i
dennes hem afätna frukosten gjort värden heder.
Presten hade äfven varit bjuden, men nekat att
komma. Den vanliga traktaten kringbjöds nu,
och en timme senare hade alla samlats i den
stora, hvitklädda salen, der vigseln skulle
försiggå. Man hade uppradat sig utefter väggarne
i flerdubbla ledder och pressat ihop sig så godt
man kunde, men den öppna platsen midt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
