Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förföra oss, fatti’e skärgårdsbor, till flärd å
fåfängli’het, sa han till Elin, som han satt bredvid
under midda’n... Ja’ satt midt öfver å hörde hvart
ord.”
”Nå, hva sa Elin till dä? Ho plär kunna re’
ifrå’ sej.”
”Dä vet vi väl, men nu satt ho’ der så
menlöser å jåla[1] mä’n å sa’, att ho så på dä enda
bröllop, ho’ kom å ställa till, gerna ville se’t som
ho’ hade sett’et i sin barndom inne på Orust.”
”Nå, hva sa" presten då?”
”Åh, han språka om si’ fåfängli’het å
förgängli’het, å så sa’ han, att dä va oskickli’t, att
”småsvenner’a” hade hatta’ på sej inne i rummet,
när di passa upp. Dä passa inte när han va
testäds, kantänka!”
”Å ho satt å to’ emot?”
”Ja, visst gjorde ho dä... Men när han börja’
å tala om di små töser’a, som bar pallen framför
brudparet, å sa’, att dä va nya påfund, som han
inte ville veta utå, då brände ho å’n ett grann’
å frågte’n, om dä va någet opassande i dä mä.”
”Ja’ ska säja hva dä ä, som sitter honom i
halsen”, sade en gammal fiskare, som dittills
suttit tyst. ”Ja’ ska säja er, hvar skon klämmer.
Jo, Erik har allri’ brytt sej om å ta’ mä sej
prestens ”bäcker” ut på sjön å fiskat för hans
räkning, som di andre gör. Dä har di ofta vuret
ihop om... En gång hade Erik angett sej till å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
