Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste ordet af var slagsmålet i full gång, [1]
under hvilket man hojtade och svor, men
dessemellan hördes också skratt, utvisande att ej allt var
ilska, utan att man slogs äfven för nöjes skull.
Tio minuter senare var slagsmålet öfver, och en
halftimme derefter svängde man om i en
"hopservals”, som om ingenting passerat.
Det var en timme senare och dansen hade
för en stund upphört. ”Tapereraren” och
värdarne fullgjorde sina skyldigheter, och personer,
som en timme förut under eder och skällsord
trakterat hvarandra med blodiga näsor och
igensvullna ögon, de stodo nu helt godmodigt och stötte
glasen tillsammans under sådana uttryck som:
"Du fick allt en bra kläm utå mej i jåns ...”
”Hva va dä emot hva ja’ ga’ dej; bå’ näsa
å mun flög ju i blo’... Skål på dej! Dä va’
bara e’ lita’ roli’het, som en kan unna sej iblann’."
Under det karlarne sålunda drucko
försoningsskålen i svagdricka eller bränvin, hade
qvinfolken dragit sig tillsammans i små
kotterier, der de på sitt sätt afhandlade det sista
uppträdet.
”Håkan ga’ allt di varmaste fiskarne ändå",
sade en.
"Åhja, men Erik va’ inte så dummer”, tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
