Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häraf blef, att Erik skydde hemmet. Tidigare
än någon annan gaf han sig ut på sitt
storsjöfiske och dröjde alltid till den siste.
En gång drog det till och med in på
november. Sedan i början af oktober hade man.
som vanligt i skärgården länge sett menniskor i
större och mindre grupper stå på klipporna och
se ut åt det håll, hvarifrån båten väntades, och
ju längre det led, och fiskelaget ej hördes af, dess
mer sjönk hoppet, och dess tyngre blefvo stegen,
med hvilka de väntande återvände till sina hem.
Men en dag hördes ropet: ”di kommer, di
kommer!” i fiskeläget. Några pojkar hade som
vanligt stått som utkikar på berget. Härunder fingo
de se en svart punkt längst bort i horisonten.
Den växte och växte, och slutligen kunde man
skilja tacklet från skrofvet. På den höga
resningen och de toppade seglen förstodo de, att
det var ”Zenobia”, och så hade det burit af in
till fiskeläget, der ryktet spred sig med blixtens
hastighet, och en halftimme senare var så godt
som hela befolkningen samlad på stranden. Några
af de äldre hade gått upp på höjden, från
hvilken båten varskotts, och dessa återkommo snart
med bekräftelse på, att pojkarne sett rätt. ”Dä
kan inte vara nå’n annan än en fiskare från
Wallerö, som går mä toppen uppe i en sånn ”kuling”,
sade en gubbe och valkade bussen med
sjelfkänsla.
Ett par timmar senare hade båten hunnit
fram, och nu rusade hela befolkningen ned till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
