Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja’ står inte ut mä’t. .. Ja’ vill se hjerteblo’n på’n,
å dä i denna stunn’!”
”Ä du förstörad? ... Vill du göra dej olyckli’
för en fyllehunn’s skull?”
”Dä ger ja’ faen!” ... skrek Erik och svängde
knifven, som han nu fått upp... ”Släpp! säjer
j a’... Ska en bli nekad å göra hva en vill på sin
egne båt... Hva rör dä dej?”
Med dessa ord rusade han ett par steg framåt,
men fick i detsamma ett så kraftigt slag öfver
den högra handlofven, att knifven föll ur
handen och ned på däcket. Med en rörelse, qvick
som tanken, böjde Göran sig ned, ryckte den till
sig och kastade den öfver bord.
”Hva den onde nu! Ja’ tror du håller mä’n?"
skrek Erik och ryckte till sig en handspak, då
de i detsamma fingo höra: ”Dä ska du ha, för
att du ställer till så’nnt här spektakel! Du måtte
skämmas dina ögon ut, å gör du inte dä, så ska
ja’ slå ut dum. Se der har du en till, å se der,
för alla go’a ting ä tre, dä vet du väl”, och då
de sågo åt det håll, hvarifrån dessa rop hördes,
fingo de se, hur det öfriga båtlaget slagit en ring
omkring Håkan och Gösta under det att den
senare var i full färd med att af hjertans grund
genomprygla sin gamle dödsfiende. Under sin
uppväxt hade han nämligen ofta varit utsatt för
Håkans öfversitteri, och hade derför alltid haft
ett horn i sidan till honom, hvarför det ej behöfts
många miner och blinkningar från de andre, som
alla ville, ”att yxan skulle gå”, för att det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
