Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta retade, och man betalade med samma mynt,
hvarigenom han snart stod ensam mot dem alla.
Slutligen drog Håkan knif för att rusa på Gösta,
men nu satte en foten framför honom, hvarvid
han föll omkull och blef liggande. Härvid
rusade hela hopen öfver honom med sparkar och
slängar.
”Ä I galna! Ska I slå ihjä’n?” skrek i
detsamma Erik och sprang till... ”Här ä dä ja’
som slåss, om så ska vara, men inte I.. . Skäms
I inte på min egne båt! Nu har I kanske slagit
ihjäl’n... Dä vure just vackert”, fortsatte han,
under det han trefvade på Håkan, som låg
orörlig som en stock. ”Ja’ menar han ä dö’er?” och
Erik såg ängsligt omkring sig.
”Snack! Dä ä mä honom som mä räfven i
barneleken: han sofver inte så hårdt som han
snusar. Dä ä bara en å hans vanli’e konster, när
han ser, att han inte kan re’ sej. Så gjorde han
en gång i Kalfsund. Dä mins I nog”, sade en.
”Men han ligger ju som en stock... Se, ögona
ä rakt stela på’n”, invände Erik, ännu oroligare,
i det han lyfte på ögonlocken.
”Var inte enfaldi’. Ja’ ska snart sätta lif i’n...
Ja’ ska gå å hemta en vattenpyts å slå
öfver’n, så qvicknar han nog vid”, Gösta inföll med
ett försmädligt grin. Han hade dock ej väl
aflägsnat sig för att hemta denne, förrän det blef lif i
den döde, som först rörde på sig och sedan slog
upp ögonen.
”Ja’ menar, mina ”mecklamenter” behöfdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
