Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Har du inte fått nog bränvin?” frågade Erik
torrt. ”Vänd på båten! Nu ror vi tillbaka.”
”Dä ä lättare sagdt än gjordt... Snart se vi
inte hand ifrå’ oss. Besynnerli’t, att inte Gösta
tändt blosset än!” sade Göran.
”Han gör’t väl snart... Vi få ro på måfå så
länge”, svarade Erik, uppmuntrande.
Ordern lyddes, och man rodde åt det håll,
från hvilket man tyckte sig ha kommit, men då
man rott en timme, utan att ha uppnått
storbåten, fann man sig ha råkat vilse. Folket
började knota öfver oförsigtigheten att ha börjat
utkastningen så sent. Man skulle ha väntat tills
morgonen derpå, menade de. Håkan storträtte,
der han satt, halfstelnad af köld. ”Förbannade
snålvarg! ... Aldri’ får du nog! Hvem sparar du
för? Nå’ra barn har du inte ”maktat dej”, din
stackars krö’kel! Slit å svält, svält å slit, bara
en kommer i di’ närhet. Här ska vi nu sitta i
beckmörkert å inte...”
”Hö låter du för?” [1] afbröt en annan. ”Der
har vi ju blosset... Men hva ä detta? Vi har
ju’t i vester i stället för i öster... Dä ä aldri’
från vår båt”, tillade den talande med en ton af
bedragen väntan.
”Visst ä dä dä... Vi har kommit för långt
åt sö’r å rott förbi’n, begriper du inte dä?”
inföll Erik... ”Men dä va fasli’t hva långt förbi’n
vi kommit, ja’ menar vi har’n e’ hel mil ifrå’ oss.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
