Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men en mulen, qvaf majdag måste resan i hast
företagas, dock af helt andra skäl än affärer.
Under de närmaste dygnen hade ett dån då och då
låtit höra sig; det kom ur djupet och lät som
vid en ”jordstöt” på land; tjocka molnmassor, af
en annan färg än den blygrå, som himlen förut
hade, upptornade sig i vester, och stora skaror
af sjöfogel kommo skriande utifrån, allt säkra
oväderstecken. Erik stod och såg betänksamt
omkring sig. Emellanåt upptogs
uppmärksamheten af ett stort tobaksblad, som han långsamt
valkade mellan fingrarne, men så såg han åter
utåt, och minen blef allt fundersammare. Gamle
Nils, som höll på att laga sin stortröja, sysslade
ifrigt härmed, men såg äfven han emellanåt
uppmärksamt utåt hafvet och lät under dessa
ögonblick ögonen halka öfver till Erik, som stod ett
stycke ifrån honom. En stund förgick på detta
sätt, men i detsamma en skock af sjöfogel
skriande drog förbi, lyfte den gamle hastigt upp
hufvudet och sade betänkligt:
”Fasli’t mä måker i denne da’! Vure dä inte
säkrast, att vi gjorde som di å pallra’ oss åt land,
mä dä går öfver, för här blir ett förskräckeli’t
vä’r.”
”I må tro, ja’ tänker allt på’t, men dä ä ett
bord[1] i dä sista ”skottet”, som ja’ ville ha’ fyllt,
inna’ vi ger oss in till Egersund... Ja’ hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
