Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pass, att ja’ kan dra mej ifrå’ slitet å slå mej
i ro."
”Komme dä anbu’t frå någen annan, så skulle
ja’ tänka på’t", svarade Håkan efter ett
ögonblicks tystnad, ”men frå’ dej gör ja’t inte ... Tur,
som du all ti’ har, skulle dä nog gå så, att du
komme ifrå’ alltihop. Dä skulle gå till botten
mä bå’ skuta å manskap, bara för att du skulle
komma ifrå’t, för “faen hjelper sina", dä vet du
väl. I minen låg något, som ytterligare visade,
hur omöjligt det skulle varit att öfvertala honom.
Erik försökte det icke heller och äfven i hans
ton låg något hånligt och iskallt, då han med
ett kort: ”Nå, som du vill då”, af bröt vidare
underhandlingar... Han gick derefter bort till
däckslasten för att undersöka stufningen och gaf
derefter med en vink tecken, att ankaret skulle
lättas. Detta skedde, och seglen hissades. Ett
ögonblick dref båten för vinden men i det nästa
lät man honom köra upp mot denne, föll derefter
af och höll derefter med en frisk nordvest mot
hemkusten.
Det var andra seglingsdagen. Under den
föregående natten hade vinden mojnat af, och
om morgonen vid soluppgången låg hafvet som
en spegel. Ju längre det led på morgonen, dess
blidare blef luften, och vid middagstiden var det
varmt som en septemberdag. Några af
besättningen lågo och gassade sig i solen på däck;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
