Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man, som sagdt, ej, men gossarne visste en annan
sak: det blef vådeld i hjertkamrarne. Lidelsefull
i allt, kan bohuslänningen sällan tygla sina
känslor, minst då det blir fråga om kärlek: det
uppstod sålunda en dödlig svartsjuka mellan de unge
männen, och Elin blef skuld till mer än ett
slagsmål, i hvilket man ej sparade på slidknifvarne.
Dyktet om Elins skönhet och dans spred sig snart
i bygden, och på mer än ett ställe tog man det
så, att skulle det bli dans, då skulle Elin vara
med för — ”tvi, hva blir dä annars för roli’t?”
menade man. Dess bjudningar inskränkte sig ej
ensamt till fisklägena utan utsträckte sig äfven
till ställen inåt landet, kanske en mil från kusten.
Här blef det på samma sätt: hemma-sönernas
och tjenstedrängarnes hjertan voro ej mera
brandförsäkrade än de unga karlarnes ute i skären, och
i mer än ett bondehem sågo föräldrarne med en
viss förskräckelse det intryck, som den ”vackra
strand-jäntan’" som hon allmänt kallades, gjort
på någon af ”peltarne” [1], ty inte kunde en
hemmason gifta sig med en gemen fiskartös, nej, det gick
då alls icke an, hette det.
Men utom sin skönhet hade Elin fått en gåfva,
som tjusade alla, och det var hennes vackra röst.
I beundran öfver denna deltogo äfven flickorna
hvilka, då det blef fråga om utseendet, endast
med en viss reservation ville medge, att ”Elin
på Måseskär så’ någet ut.” ”Att ho ska vara ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
