Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inflyttade som matmor i den nya stugan. Af den glada,
modiga flickan hade blifvit en tyst och försagd
hustru. Det hade varit med Bengt som med de
flesta andra äkta män: ”de lofva rundt och hålla
tunt”. De första månaderna voro ögonen
verkligen så ”lena som harullsvanta”, men
allteftersom han nyktrade till efter det första
kärleksruset, började desse bli sällsyntare, och det kärfva,
som utgjorde grundtonen i hans karakter, trädde
allt mer i dagen. Första tecknet till hvad hon
som hustru hade att vänta såg hon redan andra
veckan efter sitt giftermål. Bengt hade under
fästmanstiden lofvat, att han aldrig skulle
medtaga bränvin, då han for ut på fiske; en sup
kunde han taga sig hemma, om lusten kom på
honom, och ”maten var för skäll” [1], men det fick
inte bli vana; detta hade han, som sagdt, lofvat
med både hand och mun.
Fjorton dagar efter bröllopet ämnade han sig
ut på makrillfiske och skulle som vanligt ej
komma hem förrän fram på morgonen, och nätterna
hade varit kalla en tid. Elin hade lagt in den
vanliga maten i ”tinan” och tänkte just att sätta
på locket, då mannen hastigt sade: ”du har väl
inte glömt å lägga in bränvinsflaska; en sup, dä
kan en behöfva, när en ska vara ute natta
igenom.”
”Ja så, har du allt glömt, hva du löfte, inna’
vi gifte oss? Du mente tro på, att du allr’ skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
