Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du visar vilje se’n du kom i hus’t!. .. Akta dej
för dä!...”
”Ja, men Herre Gu! ja’ måtte väl få klä mej
som ja vill ändå! ... Ja’ har väl kommet i huset
som di hustru å inte som di piga ändå.” Vid
dessa ord föll hon i häftig gråt.
”Se så, sjåpa dej inte nu!” sade Bengt hårdt...
”Du har kommit hit som mi hustru, sa’ du, ja’
dä har du, å just derför ska du också i allt rätta
dej efter hva ja’ vill; dä kommer e’ hustru till.”
”Men käre, nu ä du ju oresonli’.”
”Nej, dä ä ja’ inte; gör du bara, som ja’ vill,
så blir vi go’a vänner, annars inte. Hva skulle
dä bli, om qvinna’ skulle ha sin vilje å karl’n
hennes sin? ... Nej, dä ä nog bäst, att en rå’r, å
dä skulle väl ändå vara karl’n, eller hva säjer du?”
”Ja’ säjer inte, ja’”, svarade hustrun och
började taga af sig kyrkokläderna.
”Hva nu då? Hva tar du dej till?”
”Jo. ja’ ta’r på mej hvarda’spalter’a [1] å blir
hemma.”
”Hvem sa’ dä?”
”Dä säjer ja’. Du måtte väl inte villa tvinga
mej å fara till kyrka, om ja’ inte vill,
åtminstone.”
”Ja, dä kommer an på dä, å denne gången
ska du fara mä, förstår du, bara för du visar
sinne. Se så, ta på dej kyrkeklän’ninga.”
”Nej, men då...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
