Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Gudskelof, han ligger ju der!” utbrast hon
och drog en suck af lättnad. ”Ja’ drömde, att
båten kom ikull, å att gossen ”ble borte”. Ja’
skrek väl till i sömnen, kan ja’ tro?”
”Ja, visst gjorde du dä å väckte en stackare!”
sade mannen surt. ”Ja’ hade så väl behöft sofva
ut i da’... Blir dåli’t mä sömnen till natta’.”
”Dä kunn’e ja’ väl inte rå för? ... Käre, bli
nu inte onder för dä. Ja’ kan ju inte hjelpa,
att ja’ drömmer så der”, sade hustrun, undfallande.
”Ja, men du kan hjelpa, att du skyller mej
för att ja’ vill dränka’n...”
”Hvem har skylt dej för dä?...”
”Du, hörde du ju?”
”Ja’?”
”Ja’ sa’ allti’, att Bengt skulle dränka’n till
slut, sa’ du nyss.”
”Herre Gu’. Dä va ju i sömnen.”
”Ja, men en säjer inte sån’t i sömnen, om
en inte tänker’t, då en ä vaken, säjer di... På
sånn’a tankar ska du inte gå å rufva för inte.”
Hustrun bleknade. Bengts lynne hade nu
kommit ur jemnvigt, och detta yttrade sig alltid
deri, att han gjorde allt hvad hon tyckte vara
svårt och ledsamt. Detta visste hon af gammalt
och tänkte ängsligt på gossen.
Mannen hade, under det dessa ord uttalades,
legat stödd på ena armbågen. Nu lade han sig
åter ned, vände sig mot väggen och sökte somna.
Så låg han en halftimma, men slutligen reste han
sig och steg ur sängen med ett förargadt: ”nå’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
