Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marken utanför. Från stranden kördes rasslet af
vågorna, hvilka ibland vältade sig nästan fram
till stugan. Här brötos de dock mot en bergpall,
och hon hörde, hur vattnet silade tillbaka utför
sluttningen.
Det var en timme efter midnatt. Elin låg
och stirrade på månen samt lyssnade då och då
till stormen; de yttre sinnena voro i full
verksamhet, men öfver hennes inre låg en viss
bedöfning. Härunder fick hon se, att det
skymtade någon förbi det ena fönstret och hörde straxt
derefter hur någon knackade på dörren. Var
det möjligt? ... Kunde de ha kommit tillbaka?
tänkte hon och vände örat mot dörren.
Knackningen upprepades, nu åtföljd af ett: ”öppna! ...
öppna!”, utsagdt af en qvinnoröst. Nu steg Elin
ur sängen och skyndade ut i förstugan. ”Hvem
är det?” frågade hon.
”Öppna, kära barn! Det är ja’; du känner
väl igen Maja i Porshagen, vet ja’?”
”Åh, ä dä I, moster? Ja’ tyckte väl, ja’, att
målföret va mej bekant”, sade Elin och tog bort
träbommen. ”Kom in, kom in å stå inte ute i
blåsten... Hva ä I ute...”
”På för väga, menar du”, fortsatte gumman
under det hon steg in i stugan. ”Jo, ja’ låg
derhemma å lyddes på denne förskräcklige
stormen; värre va han inte den natta, då Lars å mina
piltar ble borte, å så kom ja’ å tänka på dej,
som ä så ensam å öfvergifven. Dä ä så godt, du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
