Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dej; ja’ ska sätta mej breve’ dej, å bli här, till
dä blir dager å börja mä.”
Med dessa ord tog hon Elin om lifvet och
förde henne till sängen, der hon nedlade och
bredde öfver henne. Elin lät sig skötas som ett
barn, och den gamla tog plats bredvid sängen.
De båda qvinnorna hade dittills varit tämligen
främmande för hvarandra; nu var det slut med
främlingskapet; de förtrodde hvarandra sina
"genomgånger”, isynnerhet hvad de som hustrur
måst fördraga och försaka, huru få fröjdeämnen,
men huru mycket af sorg och bekymmer, som
deras lif erbjudit; den enda glädje de haft hade
varit barnen, men så hade desse ryckts ifrån dem.
"Ja’ minns så väl natta, då Lars å piltarne
mina ble’ borte”, slutade Maja; ”men ho va
fasligare än denna, ty dä va så svart, att ja’ inte
kunde se hand’ ifrån mej; men se, hur
vackert månen lyser in här; dä ju ända, som om
vår Herre mä sitt ljus ville titta in å trösta dej;
omkring mej va dä så svart, att ja’ bara derför
tyckte att dä va som om han för allti’ stött mej
ifrå sej; men just i dä mörkret va dä, som ja’ fann
honom, å han fann mej, å ja’ kan nu säja, hva ja’
inte kunn’e då: ”Herren gaf och Herren tog,
väl-signadt vare Herrens namn77 ... Hvar ja’ fann
trösten behöfver ja’ inte säja dej. Vill du, att
ja’ ska ta’ fram bibeln — du har väl en bibel,
vet ja? — å läsa upp di ordena för dej, som gaf
mej tröst i mitt mörker. Vill du dä?"
”Ack, ja! Gör dä; bibeln ligger till höger i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
