Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna ställning låg Elin, tills gumman slutat,
men nu orkade hon ej längre hålla sig uppe utan
nedsjönk matt på bädden. ”Tack, moster; på di
vackre ordena läser vi inte någe mer, om I tycker
som ja’... Ja’ känner mej så trött och förbi, att
ja’ knappt kan hålla uppe ögona... Gå inte,
förrän ja’ somnat... Stick in nyckel’n bakom
dörrbrädet... I ser nog, hvar gömstället ä...
Titta till mej ibland; ja’ blir så...” Här af bröts
meningen af sömnen, och hon sof djupt och lugnt.
Gumman satt några ögonblick och betraktade den
sofvande; men straxt efteråt smög hon sig sakta
mot dörren, som ett ögonblick senare hade till slutit
sig bakom henne.
Morgonen derpå visste man i det närliggande
fiskeläget, att Bengt på Måseskär gett sig af till
Ytterskär för att fiska och ej var återkommen.
Detta var ingenting ovanligt och skulle ej
tilldragit sig någon uppmärksamhet, om ej gossen
varit med. Elins kärlek till denne var allmänt
bekant; den hade till och med blifvit ett ordspråk:
”så galen i sin unge som apa å Elin på Måseskär”,
hette det. Men man kände äfven mannens
hårdhet och hänsynslöshet, och att han ”släpade mä
sej den fatti’e barnungen ut på sjön i bå’ ti’ å
oti’ bara för te å vänja’n”, hette det, då ryktet
om hvad som passerat lopp från hus till hus i
grannläget. Detta hade ofta väckt harm, och
det hördes mer än ett förbittradt uttryck, då den
förmodade olyckan omtalades och kommenterades.
I fiskarehusen hoppades man dock det bästa, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
