Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin på Måseskär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Dä ä bra beskedli’t å dum... Hur skulle
dä bli annars; än kan omöjli’t ja’ komma mej
för mä någet arbete.”
Så fortfor det några veckor, men en dag
visste man berätta, att Elin lemnat stugan. En
af de osynliga gifvarinnorna kade nämligen en
morgon funnit ett matknyte, stående orördt på
dörrtrösklen; hon trodde, att det var en
tillfällighet och ditlade sin fiskknippa, samt aflägsnade
sig men följande dag, då hon återkom med ny
proviant, stod alltsammans orördt. En annan
hade märkt, att på tvenne dagar någon rök ej
synts från skorstenen. Elin hade således lemnat
ön, men hvart hon begifvit sig visste ingen utom
Maja i Porshagen. Till denna vände man sig
nu för att få upplysningar, men hon var som
vanligt stendöf, då hon ej ville svara:
”Du vet väl aldri’, Maja, hvart Elin tagit
vägen?” hette det.
”Ett par strumpor till Ternö-Petter”, blef
svaret, i det att hon höll upp arbetet mot den
frågande.
”Du vet väl inte, när ho kommer tillbaka ?”
skrek man.
”Di ska bli färdiga i nästa vecka; känn, blir
di inte bra”, svarade hon och log så oskyldigt.
Så löd den gamle fiskarens berättelse. Vi
sutto båda tysta; jag med ögonen fästa på stugan,
hvilken jag med en fråga utpekat, och hvilket
framkallat densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
