Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupare. Hustrun satt och såg på och började
slutligen småskratta, men då vid ett djupt
andedrag katten i spisen och barnet i vaggan hastigt
väckte till, förändrades plötsligt minen, och hon
utbrast, förargad:
”Nå, nå, snarka lagom; du väcker ju
flickungen.”
Härvid spratt mannen ur slummern, strök
sig öfver ögonen och stammade yrvaket: ”hv...
hva va dä? Va dä någon, som ropte?”
”Ja, dä va ja’, som ba’ dej, att du inte ska
snarka, så att du väcker barnekräket. Dä va
faslid, hva du lefver.”
”Ja’ har inte sufvet på di tre siste nätter’a
för di dåli’e hummerkuper’as skull, å så ä dä så
tungt i vär’t”; svarade mannen godmodigt och
återtog sitt arbete.
Nu inträdde åter några ögonblicks tystnad,
som dock emellanåt stördes af den stora flugans
surr och trumning på fönsterrutorna. Flickan
hade åter insomnat, och katten snusade, der han
låg ringlagd > i spisen. En bra stund förflöt på
detta sätt, men slutligen bröt hustrun tystnaden.
”När ja’ ser på dej, som sitter der så lugn,
som om du allri’ sett nåda bekymmer, kunn’e
j a’ bli rikti’t förtretad . .. Äter gör du för två,
å du har inte väl lagt dej om qvälla, inna’ du
sofver som en stock.”
”Ja, hva ä dä värdt å äta sej sjelf för sån’t,
som en inte kan lijelpa... Ja’ gör så godt ja’
kan, å se’n får vår Herre göra resten.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
