Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dä hade nog vuret bra å få komma i kristen
jord, men vi fiskare får ju ofta nöja oss utan
prest ... Nu . . . nu . .. farväl mä dej . .. Helsa
mor! Gud vare mi’ själ nådi’!” Med dessa ord
släpte han sitt tag och gled ned från båten.
Pelle satt ett ögonblick med ögonen fästa på
den fläck, der han sett vågorna slå tillsammans
öfver Nils. Ett ögonblick var det, som om han
känt, att det skulle varit godt att vara i den
omkomnes ställe och få slut på sitt lidande, men
så vaknade åter lifsinstinkten, och han högg
fastare tag i trossen.
En timme senare började det att dagas, och
en stund derefter var det full dager. Han såg
sig-spejande omkring. Han var ej längre från land,,
än att han väl igenkände kusten. Hållöfyren
syntes en mil ifrån honom och litet bortom denna
yttersta udden af Sotenäs. Men då han såg utåtr
fans det ej en punkt, vid hvilken blicken kunde
fästa sig, utan så långt denne nådde, såg han
endast de framrullande vågryggarne. Solen
låg-från sidan: icke blott dessa utan äfven de djupa
klyftorna emellan dessa voro sålunda upplysta,
skiftande i grönt och blått, under det att det
hvita skummet glindrade i alla möjliga
färgbrytningar. Eör allt detta hade emellertid den
stackars fiskaren intet öga; hans ögon flögo blott
spanande öfver den stora vattenrymden efter
något segel, men nej, ej så mycket som en
”misstänkt” punkt kunde han upptäcka. På detta sätt
förgingo ett par timmar; modet började sjunka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
