Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skarefolket nu för ti’a, men vet du, hur min
gubbe gjorde, då han en gång seglat omkull e’
mil utanför Ma’strann, jo, han högg sin knif i
skrofvet å va kropp till å på sånnt vis krångla
sej upp på båten, som lå’ mä köln i vär t. Sånnt
duger di inte till nu för ti’a.”
”Nej, åtminstone inte Pelle, för han ä, som
han sjelf plär säja, som e’ ihoprostader hoftång,
innan han får le’a till sej om morna; sä
förstörder ä han å si’ gikt, stackare.”
Den gamla drog på munnen, men anmärkte
missmodigt, att ingens lott kunde vara
olyckligare än skärgårdsqvinnornas, ”för ifrå’ di ä så
stora, att di begriper nå’t, ska di gå i en
be-ständi’ oro, för allti har en någon å de sina ute
på sjön.”
”Ja, dä begrips, men vanen gör’t, å derför
kan en stå ut mä ett sånnt lif.”
”Ja’ har allri’ kunnat vänja mej, dä vet ja’”,
sade en kan sorgset: ”först ble far å två bröder
borte... Se’n fick ja’ Bryngel å vara rädd för.
Han va den styfvaste seglar’n i skärgår’n, dä sa’
då alla. Tänk, han gick mä toppen uppe i en
rikti’er ”femrefvare”, som va så pass, att läsi’da
låg qvartersdjupt i vatten’t.” Ögonen glänste på
den gamla, och rösten blef stark och klangfull
vid dessa erinringar.
”A derför gick dä, som dä gick.. . Han ble’
ju borte en gång, då han segla’ frå’ Göteborg å
ville gå förbi en kosterbät; dä kunn’e ju inte gå
på annat vis”, sade Lisa med litet skärpa i rösten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
