Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ja, dä ä nog sant, men bätter än, om
ho-liängde på ett Mrstrå som för många.”
”Ja, men stort bätter ä dä inte”, slutade den
gamla.
Nästa ögonblick hade dörren tillslutit sig
bakom enkan, och Lisa satt åter ensam med
sin oro.
Timmarne gingo framåt i sin grå
enformighet. Flickan var ej riktigt frisk och spratt derför
alltemellanåt till i sömnen. Detta gjorde, att Lisa
ej så ofta, som hon ville, kunde komma ifrån
vaggan. Men så kommo stunder, då dennas sömn
blef lugnare, och nu skyndade hon ut på andra
sidan sjöboden, der hon hade en fri utsigt öfver
hafvet för att se efter, om hon ej skulle få ögonen
på mannens båt. Detta upprepades fiere gånger,,
och för hvarje gång hon måste återvända till
stugan med oförrättadt ärende, fick ansigtet ett
uttryck af lidande, som annars var främmande
för detsamma. Slutligen beslöt hon att stanna
inne: det blef endast värre efter hvarje sådant
misslyckadt försök, och hon började att styra med
åtskilligt, hvarmed hon förut hvarken haft ro
eller lust. Härunder förgingo ett par timmar,
och det började lida mot skymningen, då hon
denna gången af en händelse kom att se ut
genom fönstret. Hon skrek till af glädje. In i
viken sköt nämligen en båt, rodd af tvenne karlar,
i livilka hon trodde sig igenkänna både mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
