Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra dagar en afton genom denna skärgård, finnes
intet, som särskildt fängslar uppmärksamheten.
I skymningsstunden ser man de små fiskelagen
återvända från sitt vådliga dagsarbete ute på
hafvet eller andra, som för sitt arbete just
be-liöfva natten till hjelp, vara på utväg. Der och
livar bilda ljusen från fiskarkojorna glittrande
strimmor utåt vattnet. Stryker ens farkost någon
gång närmare förbi dessa, hör man antingen
ropen af de hemkommande eller afresande, så
olika till ljud och uttryck, men allt bär
hvardags-lifvets pregel med de former, som detta måste
antaga i dessa nejder.
I början af århundradet var det icke så. Om
dagarne såg man emellanåt djuplastade båtar,
som, kommande utifrån, med fulla segel styrde
mot land, ofta väljande de undangömdaste vikarne
till landningsställen. Ju mera det blåste, och ju
våldsammare vågorna kastades mot skärbandet,
desto bättre var det: de djerfve seglarne voro i
samma mån ensamme, och syntes andra segel,
voro de synbarligen ej angelägna om något möte
utan liöllo misstänksamt undan. Förde någon af
dessa tullflaggan i toppen, borttogs ännu ett ref,
och seglen skotades ännu hårdare, under det att
de föllo undan för en förligare vind, äfven om
kosan blef en helt annan. Nu uppstod en
egendomlig kappsegling. Tulljakten med sin större
segelmassa och högre resning är snabbare seglare
och vinner hvarje ögonblick på en sådan båt,
hvilken emellertid ftyger som en fiskmås öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
