Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dumma de förr voro, ocli huru lätt de läto lura
sig, var det jag, som spelte förste fiolen.”
Jo, på Smale Vägen *) fanns för många år
tillhaka ett sjömansvärd shus som var mycket
besökt, isynnerhet af utlänningar. Värden höll det
bra och snygt och hade god förtjenst på sitt
yrke, men så fick han höra, hur än den ene och
än den andre gjort sej ett godt kap genom att
dra tullfolket vid näsan, och så skulle också han
fuska i yrket — alla menniskor lurendrejade på
den tiden. För att lättare kunna göra detta,
började han en liten skeppsfourneringsaffär, och
det var inte så dumt uttänkt, för när hans folk
bar eller körde ner provianten, var det ej svårt
att ibland srnusla litet af hvarje med sig i
:bak-skjuts’. Affären bedrefs i liten skala, ty i detta
som i allt annat var han en klok karl; ”små
risker och små förtjenster” var hans valspråk.
Bättre så än att sätta allt på ett kort, menade
han. En gång höll det dock på att gå sönder
för honom. En engelsman hade fört med sig ett
ej så obetydligt parti utländskt porslin. Nu har
det varit med den varan på det viset, att den
tidtals varit alldeles förbuden till införsel,
hvar-för, om det lyckades, det var god förtjenst på
affären. Han hade gett mej en påstötning, att j ag
skulle hjelpa till ett grand: lyckades det skulle jag
ej ha gjort det för intet, menade han. Jag sade
inte nej, för det var godt att en annan gång sjelf
*) I Masthugget; den närmast stranden och paralellt
med denna löpande gatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
