Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frambenen falla ned efter denne, allt under det
att han skakade på hufvudet och såg ut som en
olycka. Hans bästa konst var dock, att han
förstod att varna mig för jaktlöjtnanten. Härför
behöfdes ingen order, utan märkte han, att denne
var i faggorna, då kom han, viftande och
gnällande och hoppade upp på mig och högg mig i
kragen och ref och slet, alldeles som han sett
denne göra ett par gånger, då vi på tumanhand
och utan alla andra vittnen än honom haft oss
ett nappetag ute i skärgården. För att afleda
tullfolkets uppmärksamhet fick han visa dessa
konster. När han skulle härma mig som ledsen
fick han alltid en hop folk omkring sig, och man
storskrattade åt min bedröfvelse.
På så sätt gick det ett par timmar, men
slutligen började qvinnfolken att rakna upp och
orkade dessutom ej med att taga så mycket för
hvarje gång. Så fort det blifvit någorlunda
skumt, togo jag och Nils derföre på oss våra
fruntimmerskläder, under hvilka så många tusen
alnar siden och andra grejor smuslats in i sta’m
Nu blef det börder, ska ja7 säja, och allt gick
lyckligt och bra. En stund hade jag dock
saknat hunden. Han hade sista timmen visat d&
vanliga tecknen, att någon fara var åfärde, utan
att jag dock kunde begripa hvad som stod påv
Het såg ut, som om han ej sjelf visste, hur han
hade det, men nu kom hän i flygande fart och
hoppade upp på mig och ryckte och slet i
rockkragen. Jag och Nils sågo på hvarandra och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
