Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och klingade med sitt sällskap, ”men misslyckats
hade vi gjort, och det i grund ändå, om ej
hundkräket varit med. Och sädane stackars varelser
kan man ha lijerta att behandla med hårdhet
och plåga! — Man tror, att de ingenting begripa,
och att de derför plågas mindre. Det skall man
tro, Dyno hade så mycket vett som vi allihop!”
I denna väg läto berättelserna vid kaffet och
konjaken, då han på sina stadsresor stötte på sina
gamla vänner. — Ännu mer upplagd för sådane
var han, då han var i sitt hem och på tumanna
hand med en granne.
En afton hade denne kommit på besök.
Tod-dyvirket och piporna voro just framkomna och
man språkade om ett och annat, då gästen helt
tvärt frågade: ”men är det sant, att gubben
Pettersson i Mollösund — ja, jag säger i Mollösund
utaf gammal vane — han bor nu vid Styrsö, som
vi vet — ä dä sant, att han på en natt tjente
tiotusen. Det var ju sjelfva grundplåten till hans
stora förmögenhet, säjer di.”
”Jo dä kan du lita på. Det var på den
tiden, då en kunde tjena en styfver”, svarade
gubben med en suck, ”och inte nog med det; tänk
hvad roligt en mången gång kunde ha! Jo det
var något till tider! Skål för den och alla dumma
griphumrar!” med dessa ord klingade han med
sin gäst och tog sig en djup styrkedryck. Han
satt några ögonblick och såg stelt i eldbrasan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
