Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ska tusan gå der inne och stumra *) i det
gamla ruttna ladskrället! Nej, tack! Nu ger jag
mig utaf, och när jag talar om för löjtnanten,
att ni sjelf... för se, jag ska säja, hur det är”,
instack han, sänkande rösten, ”det är just er man
tror om saken — men när ni nu sjelf ville lysa
mig i ladan, så kan ni omöjligen ha gömt något
der. Adjö nu och tack för mig!” Med dessa ord
rusade han förbi mig och bort till sin båt. Han
hade blifvit spik nykter på kuppen och fem
minuter senare såg jag honom stöta ut och hålla
kurs mot risölandet.”
”Den gången hade du repet om halsen, far
min”, sade grannen, klingande med sin värd.
”Det kändes väl, som om du fått en qvarnsten
från bröstet, eh?”
”Jo, det ska du tro, men du har inte hört
det bästa än och hva’ det var som skrämde honom
i väg.”
”Likena i boden, vet jag.”
”Der fans inga lik.”
”Nå, hvad var det han såg då?”
”Jo, hör, ska du få höra; det är så galet, så
att jag än i dag kunde vara färdig att skratta
åt det... I många år gjorde jag det, det vet jag,
så fort jag kom att tänka på det. Jo, det var
som så: när jag väl sett kustvakten på ryggen,
började jag att se mig om efter min Nils; jag
såg efter honom på båten och rundtomkring på
Gå omkring och småbullra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
