Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tog sig en djup klunk liksom för att styrka
sig efter sin berättelse.
nDet skulle ändå vara roligt att veta, huru
mycket som är sant af sådane der historier”, sade
grannen, sedan de en stund gått stillatigande
bredvid honom.
”Sant? Sant? Tror du, jag går här och
ljuger? .. . Hva sa?” frågade värden, mörknande.
”Nej, inte att du vill göra det, visst inte!”
svarade grannen, brådskande och med en viss
ursäkt i tonen, då han såg den mörka minen,
”men en kan ju misstaga sig, se och höra galet
. . . inbilla sig en hop med ett ord.”
”Ja, men när två, tre personer se och
be-skrifva något sådant på samma sätt, är det också
inbillning? Då kan en ju också säja om ett par
vittnen, som enstämmigt vittna om, att de sett
någon slå ihjel en annan: det der är aldri’ sant;
det har I bestämdt inbillat er.”
”Ja, det förstås . .. men ...”
”Men? . . . men? Hva för men? Tror du, jag
går här och sätter ihop historier, då ger jag den
onde att berätta.”
”Se så, ta’ inte så hett vid dig! Inte ska vi
bli ovänner för skärgårdsspökena, inte! Men hör
nu, är det sant, att du var väl hårdhändt ibland?
Jag hörde en gång talas om en jaktlöjtnant,
som ...”
”Jaså, den der gamla historien! Har du hört
den också? Di sa’ väl, att jag högg hufv’et af
honom... hva sa’? Ahnej, han lefde tjugu år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
