Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
hertigdömet Magdeburg Frans von Veltheim. Många år
efteråt träffade jag detta par i Ems. De inbjödo mig att
på hemvägen besöka dem. Jag hade ej tillfälle därtill,
men har sedan ångrat mig att jag ej då kastade om min
resplan. Dessförinnan hade jag flera gånger under
världskriget sett den långe, magerlagde mannen stå i
uniform på en estrad vid Sassnitz’ hamn önskande de
stackars mer eller mindre defekta krigsoffren, som på
invalidtåg passerat Sverige, välkomna till
fädernejorden.
Betecknande för dåtida förhållanden på ett
pommerskt adelsgods och den från livegenskapens tid
kvarlevande respekten var, att ingen av folket understöd sig
att gå över Falkenhagens gårdsplan med betäckt
huvud, även om herrskapet ej syntes till. Die gnädige
Baronesse kunde ju möjligen sitta i ett fönster dold av
gardinerna och se utan att synas.
Vägarna voro den tiden ej storartade i Pommern.
Chausséerna gingo väl an och vid dem förekommo här
och där nedfällda bommar, som först upplyftes sedan
Chaussé-Geld erlagts. Småvägarna voro i svenska ögon
i det närmaste ofarbara, lösa och vid regn bottenlösa.
Det allra roligaste under vistelsen på Falkenhagen var
att gå ned till havet, taga av skor och strumpor, kavla
upp byxorna och plaska omkring i det långgrunda
vattnet. Där fanns snäckor och underliga flintbitar att taga
vara på. Vid åsynen av havet och känslan av att vara
vid själva riktiga, omätliga havet krympte
Sörmlandssjöarna och bleva så små, så små.
Från Falkenhagen reste vi till en annan släkting,
greve Carl Reinhold von Krassow på Panzewitz, nära Ginz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
