Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
honom var konditionen endast en privatekonomisk fråga
Och när han året därpå lämnade oss, yttrade han
glädjestrålande: »Så rik har jag aldrig varit» och viftade med
sina sedlar. Något favoritämne hade ban ej, och
moderna språk voro honom skäligen främmande.
Som äldre kamrat utomhus var han ganska
användbar och utnyttjades så mycket som möjligt.
Han stannade ett år, varunder jag ej genom hans
förtjänst gjorde några större framsteg i vetande. Själv
avlade han ingen akademisk examen utan hamnade i
posten.
Han kunde ej nog förvåna sig över att greven »hälsade
på tiggare». Själv besvarade han med nöd och näppe
en ödmjuk hälsning med en nådig nick och kunde rakt
inte begripa, att pappa hade för vana att återgälda en
socialt underordnads hattavtagning på samma sätt.
Någon har sagt i tryck, jag minnes ej vem, men han har
kanske rätt: »Att vara dryg mot den hövlige och hövlig
mot den dryge det är en blomma som odlas och ansas i
underklassens örtagård.»
En mera märklig gäst var Oscar Montelius; han kom
för att bese pappas stenålderssamling, som hastigt växte
i nummer. Redan då hade han gjort sig ett berömt
namn, känt långt utanför Sveriges gränser, och var en
angenäm sällskapsmänniska med ett aldrig sinande
förråd av berättelser och anekdoter. Båda föräldrarna voro
roade av hans besök, som räckte flera dagar, och även
jag lyssnade gärna på hans muntra lärdom. En dag foro
vi till Floda kyrka, åto vår middagsmatsäck i
gröngräset samt stannade en stund vid Bie, där doktor Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
