Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vasastenen vid Rättviks kyrka.
Kring den stora stenen stå tolf smärre stenar med namn, erinrande
om dem som voro Gustaf behjälpliga vid befrielseverket. Dessa äro:
(1) Barbro Stigsdotter (se Ornässtugan sid. 89). Från Ornäs begaf sig
Gustaf till (2) Jakob Jakobsson, prästen Jon i Svärdsjö. Denne förde
honom till (3) Sven Elfson i Isala. Då danska spejare kommo, säges
(4) Svens hustru som stod och bakade, ha slagit den som dräng klädde
Gustaf i ryggen med kakspaden och barskt tillropat honom, att gå ut
och tröska. Spejarne trodde då, att det blott var en enfaldig dräng i
stugan.
Från Isala fördes Gustaf af (5) Mats och Per Olsson, två kronoskyttar,
till Leksandsskogarnas nordliga område. Härifrån skall Sven Elfson ha
fört honom i ett hölass öfver sjön Ljugarens is till Gärdsjö. Det var
vid denna färd öfver isen som danskarne genomstungo lasset med sina
spjut samt sårade Gustaf, så att blodet började droppa. Sven dolde
honom under stenhällarna på ett skär i sjön — nu kalladt Svenskskär
eller Vasastenen och försedt med en minnestafla —, skar sin häst i foten
samt fortsatte. Då förföljarne återkommo och fattade misstankar på
grund af blodspåren, pekade Sven på hästen. I Gärdsjö vårdades Gustaf
för sina sår hos (6) Ingel Hansson — i Brogården visas Vasakällaren, där
Gustaf vid ett tillfälle gömts —, hvarefter han begaf sig till Rättvik och
talade till socknemännen. Därifrån drog han till Mora, där han bl. a.
höll sig gömd hos (7) Tomt Mats Larsson i Utmeland. Äfven hit kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
