Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig, om en dag intresset kommer av sig själv, för
det gör det.
— Är ni så säker på det, frågade Cecilia och
betraktade Ester Henning med ett småleende, vars
ironi ej bekom denna det minsta.
— Jag skall ge er ett litet exempel på hur
dyrbar saken kan bli en, när man tjänat den en tid,
sade hon. Jag kommer från Normandie, reste dit i
övermåttet av trötthet för att ligga och tiga vid
Atlantiska havet, jag, som docerar elva månader
av de tolv — — —
— Vid de stora haven bör man lida sina kval,
insköt Cecilia sakkunnigt.
— Ja, och sedan gå till de stora städerna och
finna sig nya, sade doktorn och slog ut med
handen. Har ni varit i Normandie?
— Ja, men det är mycket längesedan.
— Nå, då vet ni alldeles hur läkande och
stärkande det är att leva borta från allt, att ligga där
på branten, där Frankrike stupar rakt ner i vågorna
och känna sig som en bit av den gröna
saltöverspolade franska grästorvan, medan floden faller och
stiger och havet vandrar in mot land, dånande som
tramp av tunga hovar — — — Doktorn hade
ofrivilligt kommit in i en fras ur sitt senaste
föredrag, och Cecilia fick ett längtansfull uttryck i
ögonen, den kuvade lärarinnans blick, som reser
tillbaka till klassrummet och höstterminen.
— Men, fortsatte doktorn, trots allt detta, när
jag en dag fick ett telegram från V. U. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
