Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motivet, sade hon, även om en och annan
kommit dit på den vägen. Men kraften att hålla ut, den
kommer, när man börjar känna sig solidarisk med
sitt kön, så att dess smärta blir ens egen smärta,
dess förnedring ens egen förnedring. För resten —
och doktorn smålog tankfullt — saken är stor, även
om vi är små, den är framför allt större än de
flesta av oss, som går i det dagliga arbetet, själva
anar eller förmår överblicka. Alltnog, vi arbetar
ärligt, vad gör då det, vad som drivit oss till
det från början? Nej, jag kommer tillbaka till
vad jag nyss sade, jag tror, att det är ni ensamma,
som är kallade framför andra.
— Det är ett hårt tal, sade Cecilia sakta. Vad
säger ni, om en kvinna av dem ni kallar de
utvalda kommer till er med sitt ensamma hjärta och
frågar: varför just jag?
Hon reste sig hastigt och ställde sig med
ansiktet mot rutan. Där ute gled Sverge förbi i
den stilla eftermiddagsbelysningen med mörka
skogar och höstförgyllda backar. Hon stirrade
blint rakt framför sig men såg blott konturerna av
sitt eget av smärta hopdragna ansikte i glaset, sitt
eget ansikte beständigt.
Det blev icke talat ett ord mera, innan man kom
till Flen. Så fort Flen signalerades, skyndade
doktorn ut på plattformen för att ta emot man och
barn, och återseendets glädje gav eko ända in i
kupén. Cecilia satt just och gladde sig åt att
familjen måste slå sig ner i en annan kupé, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
