Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stisk tjusning, sedan hon kommit underfund
med att interiören, kall, fordrande och tom som
den var, med det lilla tillägg av slamsighet och
oredlighet, som de fula och krafsiga
prydnadsföremålen erbjödo, omedvetet hade blivit en bild av
pensionatets ägarinna, hennes själs begränsning
uppenbarad i möbler, dess jämmerlighet röjd av
blomstervaser. Cecilia däremot, för vilken denna
hemliga och elaka glädje var fördold, hatade
rummet från första stunden, och ämnade skynda in till
sig, men stannade, då hon hörde Pennskaftet,
som tydligen ej fått på långt när nog av gräl,
vårdslöst slunga brandfacklan:
— Ni skulle ha varit med på rösträttsmötet i
går afton!
Resan stod plötsligt för henne, hennes löfte till
Ester Henning, vad hon ändå var ohjälpligt slö och
glömsk.
— Och jag som inte kom ihåg, att jag skulle
gå dit, utbrast hon ofrivilligt.
Pennskaftet betraktade henne med samma
tankfulla uppmärksamhet som förut.
— Är ni rösträttskvinna?
— Ack nej, sade Cecilia, men jag hade lovat
att försöka göra dem en tjänst och nu, tänk,
svek jag ändå mitt löfte.
— Fega och opålitliga är de också, konstaterade
redaktören i en högljudd viskning, avsedd för
författarinnan, men hörd av hela rummet. De
förnekar sin tro för judarnas rädslas skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
