Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir någon ny kurs i något, så anmäler de sig.
De blir rynkiga på kursbänken och gamla och
böjda av en massa förvirrad och ytlig kunskap,
men de kan inte reda sig med en karl eller
förtjäna sitt bröd, nej, det kan de inte. Så fick hon
för sig, att hon skulle lämna sitt förra yrke och bli
författarinna, det var ju en så vacker uppgift, och
hon hade alltid haft så lätt för att skriva. Hon
hade tänkt sig att få föra ett fritt och obundet liv
med hjälp av goda honorar och att folk skulle se
efter henne och säga, »se där går hon, som skriver
så bra».
— Hur gick det då?
— Hur det gick? Hon hade ett oerhört arbete i
början med att placera sina manuskript, och hon
blev efter med inackorderingen och kunde inte
förstå vem det var, som retat upp alla
tidningsredaktörer i Stockholm mot henne, sade hon. Men
så fick hon en idé, hon började skriva artiklar mot
kvinnorörelsen, och de gick ju härligt åt, förstår
ni. Nu har hon lärt sig, hur det skall göras, hon
går på alla våra möten, läser all vår litteratur
för att få stoff, och sen passar hon på vid varje
tillfälle, då det gäller något för oss, och då det
kan göra intryck att en kvinna uppträder mot oss.
Hon snokar upp sådant, som inte vi gärna talar om
för sammanhållningens och det goda kamratskapets
skull, och så gott hon kan utsår hon tvekan och
split, och så säger folk: kvinnorna själva vill ju
inte veta av några förbättringar i sin ställning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
