Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hon insåg ju, att prinsessan måste tröstas
fort och tydligt, innan den storhertigliga tanten
finge tag i henne, och med en snabb, vemodig
gest, som sade en hel värld, sträckte hon fram sina
bägge händer med de slitna handskarna, trasiga i
alla fingertopparna. Prinsessan log ett flyktigt och
förtjusande leende, som dock lämnade Pennskaftet
i fullkomlig ovisshet, huruvida hon förstått eller
icke, och skyndade bort för att hälsa sin furstliga
släkt. Medan hon gick, tappade hon
anteckningsboken, och då hon märkte det, vände hon sig
halvt om och nickade åt Pennskaftet. Flickan
förstod, kröp under den kordong, som avspärrade
massan från dess konungafamilj och tog glad upp
boken.
Men varför ville en ung prinsessa vara
tidningsman?
Klockan var över fem, då hon skrivit artikeln,
som innehöll mycket, men ingenting om episoden
med anteckningsboken. I ilande fart störtade hon
ut ur Klaras skumma gränder och bort till
Tegelbacken för att få en röd vagn direkt till
middagsbordet. Det hade burit sig så illa, att hon ett par
dar å rad förut nödgats komma för sent, och hon
drog därför en lättnadens suck, när hon fann
arkitekten nedanför pilen, väntande på samma
vagn.
— Det är alltid lättare, när man har medsyndare,
förklarade hon sin vänliga hälsning, ty i detsamma
mindes hon, att hon redan haft anledning att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
