Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inviga mig i fördärvets första grunder, bad han nu,
och böjde sig fram mot henne, litet för långt,
tyckte hon, som genast drog sig tillbaka.
— Ack, krogvana förvärvar man bäst genom
oförtrutna självstudier, sade hon litet avvisande.
— Nu missförstår ni mig.
— Ja, ty jag ansåg det taktfullast, sade hon
lugnt.
— Taktfullast?
— Just det. Jag trodde, att ni begrep, när man
ville ge er en stilla vink om att byta om ton.
— Inte blev ni väl förnärmad heller, ni?
— Om ni hade en aning, sade hon och såg
honom rakt i ögonen, hur förolämpande detta ni i
den tonen är, så skulle jag knacka på kyparen,
göra upp och gå. Men det ser jag ju, att ni inte
har, och det är nog inte ert fel, utan bara det, att
ni aldrig fått lära er, hur man uppför sig mot en
flicka i en sådan här situation. Han stirrade på
henne med en sådan häpnad, att hon för första
gången höll på att bli ond.
— Nå, så skall ni få höra, sade hon litet häftigt.
Ni är som fallen från skyarna över att jag,
Pennskaftet de kallar, som har rykte om mig att vara
litet excentrisk, och som utan vidare låter bjuda
sig på middag, vilket jag inom parentes efter detta
inte ämnar göra, gör mig besvär med att spela
förnärmad. Var det kanske inte så?
— Om jag också förnekade det, så trodde ni mig
väl inte, sade han mulet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
