Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men vänta ni bara, herrar lagstiftare, sade
hon.
Vid en vändning kom hon plötsligt att se på sin
man. Han betraktade henne småleende, nöjd över
sin lyckade behandling.
— Du vet, hur du skall sköta mig, sade hon,
gick bort och lade armen om hans hals. Om jag
inte hade dig — — —
— Det är sant, sade han utan att se på henne,
men i en lätt och förnöjd ton: här är något som
skall förebygga varje recidiv en tid framåt.
Landsorten ropar efter dig igen. Han räckte henne två
brev. Jag känner igen stilen.
Hon såg med ett enda ögonkast, att han hade
rätt. Återigen dessa bevekande böner om föredrag.
På ett ställe var man just beredd att bilda en ny
förening, på ett annat hotade den svaga föreningen
att lägga sig och dö, om den inte finge impulser
till nytt liv från huvudstaden.
Ester Henning mindes mycket väl, hur glad
hennes man varit senast i dag vid middagen över
att de nu åter voro samlade i lugn och ro i
hemmet, och hon förstod alldeles vad han känt,
när han tagit de två breven ur brevlådan.
Tårarna kommo henne i ögonen.
— O, min käraste, vem är som du, viskade hon
och pressade sina fuktiga ögonlock mot hans kind.
Om Cecilia de följande dagarna fick gå i fred
och ångra sin glömska, så berodde det alltså på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
