Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig vara bra. Man kommer att säga, att
rösträtten gör oss gamla i förtid.
— Det är ju den, som håller en ung, sade den
vackra Jane segervisst.
Anna Gylling log, och åter arbetades en stund
under tystnad. Därpå sade Jane, som vid en
oförsiktig vändning såg, att Anna icke skulle stå ut
mycket länge till:
— Väntar inte generalen hem dig i kväll, Anna?
— Jo, det vill jag hoppas. Men jag trodde
vi skulle sluta först.
— Kan inte jag få göra det i morgon? frågade
Cecilia försynt.
— Nå, där ha vi väl ett fall av hastig
rösträttsförgiftning, och Anna såg nästan medlidsamt på
henne. Tag det inte bara för häftigt, det är inte
hela saken värd, och var inte för tjänstaktig, ty
den tjänstaktiga är såld, när Dragarlaget fått fatt
i den.
— Säger ni det, som själv är rösträttskvinna?
frågade Cecilia litet förvånad. Jag trodde…
— Att vi alla var som den Rösträttslågan, Ester
Henning, ack nej. Då hade vi för länge sedan
tänt eld på riksdagen. Många har inte så mycket
entusiasm, att de kan värma upp ett kallt omslag.
— Du är en underlig flicka, Anna Gylling, sade
Jane Horneman. Det är väl ingen av oss, som
ligger i så förtvivlat som du (nej, inte så förtvivlat,
tänkte flickan tyst) men ändå försummar du inte
ett tillfälle att säga oss, att du inte tror på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
