Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längtansfullt beskåda dörren, genom vilken Pennskaftet
försvunnit och ekot av hennes härjningar i köket nu
trängde in, att hon leende måste varkunna sig
över honom och föreslog att de skulle gå ut och
hjälpa till med kvällsmaten.
Kristin stod med knäppta händer framför
gasköket, som var en ny företeelse i hennes enkla
värld.
— Jag tror, jag tycker lika bra om det som om
fröken, sade hon.
Pennskaftet är där inne, tillade hon i lägre
ton. Hon visste inte något annat namn på flickan
och fogade sig däri, som i allt annat besynnerligt,
som mött henne i det »Soda», som var Stockholm.
— Jag är här inne i herrummet, ropade nu
Pennskaftet själv inifrån ett litet krypin innanför
köket. Jag ser på alla dina porträtt sen barndomen,
Cecilia. Vad du har — — — Hon bröt av generad.
— Varit grann att se på, ja, sade Kristin stolt.
Och det fanns inte heller en enda ungherre i
Simrishamn, som — — —
— Är detta herrummet? föll arkitekten in och
tittade in till Pennskaftet, som satt på sängkanten
och indiskret bläddrade i ett plyschalbum.
Varför kallar ni det så?
— Var skulle herrarna vara om inte i
jungfrukammaren, svarade Pennskaftet, eller hur, Kristin?
Men säg nu, vem är fästmannen av alla dessa
många vackra gossarna?
— Det är den granne med det lockiga håret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
