Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rummet, som med sina lågmälda färger och stilla linjer
liknade Cecilia själv.
Men skrivstolen stod tom, Cecilia låg på soffan
och sov med ansiktet uppåtvänt och en stor kudde
i famnen, vars lena siden hon tryckte emot sin kind.
Lampskenet föll över alla de bedrövade nätternas
linjer i hennes lilla ansikte, som utan dem skulle
varit ungt och vackert. Pennskaftet stod ett
ögonblick och betraktade henne, så vände hon sig bort,
som om hon blivit beträdd med en ogrannlagenhet,
och smög tyst till skrivbordet, där en påbörjad
manuskriptsida vittnade om vad för ett arbete,
som blivit avbrutet av sömnen. Hon läste några
rader och log yrkeskvinnans ömkande leende över
de många strykningarna och de pinsamt korrekta
meningarna. Med en liten nick tog hon pennan
och fortsatte, där Cecilia slutat. Men då hon arbetat
ett par minuter, lade hon den ifrån sig och lutade
sig tankfull tillbaka i stolen.
»Kvinnorna måste visa, att de intressera sig för
utgången av rösträttsmotionens öde i riksdagen»,
hade Cecilia skrivit. Pennskaftet satt och tänkte
på alla de tusen och hundratusen, som troligen
skulle sova över debatten, hon tyckte sig höra det
förnöjda småpratet ur tusen soffhörn, höra de
tåliga vaggvisorna över tusen små sängar, såg de
trötta ansiktena över oräkneliga trasiga strumpor.
En vild och vanmäktig längtan att nå in över allt,
att göra sig hörd och bli förstådd grep henne.
— O, kvinnor, att få er att höja huvudet bara i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
