Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
angelägen att bli bra, innan han kom, men den dagen,
då han för första gången väntades till middag,
var hon mycket litet nådig mot det öde, som
höll henne kvar i sängen. Hon satt upprätt och
försökte avläsa varje ljud utifrån salen dess
betydelse, vad sade han, blev han ledsen, o hon
kunde inte uthärda att veta honom olycklig ens
ett ögonblick, vad hade hon varit för en, som
genom saknadens långa timmar nästan glatt sig
åt hans bestörtning?
Den som den dagen plötsligt öppnat den stängda
dörren från matsalen in till våningen hade
överraskat en liten figur i nattdräkt med att lyssna
mot nyckelhålet för att om möjligt uppfånga den
älskades röst eller en suck ur hans hjärta, som
var så nära, som längtade men som syntes henne
för alltid skilt från hennes. Men ingen kom, ingen
hade heller tid att se efter, vad hon tog sig för,
och först när stolarna skrapade efter fruktsoppan
rusade hon in till sitt rum, yr och darrande, kröp
ner i sin säng och vätte med sitt livs bittraste tårar
en rakpollett, som hon erhållit som minne av Dick
vid hans avresa och sedan dess burit i en snodd
om halsen. När man är fattig och hemlös, då ve,
om man älskar! Men samma kväll, när Cecilia kom
med tusen hälsningar från Dick, fann hon en
Självförsörjande Bildad Kvinna, som djupt
blygdes över sin svaghet.
— Tänk en sån stackare man är mot Susan
B. Anthony och de andra, sade Pennskaftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
