Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Man skulle egentligen aldrig intervjua annat
än vid te och rostat bröd, brukade Pennskaftet
säga, men jag kan ju inte ta hem fru Skogh eller
kronprinsens uppvaktande kammarherre.
Alla gladde sig med henne över hennes nya,
vackra bostad och prisade hennes tur, ingen, icke
ens Dick, visste, hur hon många gånger om
nätterna kunde spritta till ur sömnen, emedan hon
drömt, att man skakade på dörren för att komma
in till henne. Däremot hade Dick i uppdrag, att
om han mötte en flicka, lång och vacker, med
rödbrunt hår, svart pälskappa och svart hatt med
vita plymer, följa efter och ta reda på vart hon
tog vägen, men Klara var och förblev försvunnen,
och många gånger satt Pennskaftet och grubblade
över hennes öde, över hennes och prinsessan
Charlottes, de två påminde ju så starkt om varandra.
Den enda ansats till umgänge, som gjordes från
der bättre societetens sida, utföll mycket snöpligt.
Pennskaftet åt en dag middag på pensionatet,
där man nu betraktade henne som en
oåterkalleligen förlorad, då till hennes stora förvåning
textilflickan, som drog fördel av sin moders,
assessorskans, frånvaro, i ett obevakat ögonblick kom fram
och berättade, att hon hade för avsikt att göra ett
besök i Pennskaftets nya bostad. Vad mera var,
hon gjorde allvar av det, en eftermiddag satt hon
där, och sedan hon mycket noga sett sig om
överallt, sade hon: — Tycker inte ni, att det är svårt
att dela sig mellan arbete och kärlek?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
