Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Får jag be baron om en sak? sade hon
slutligen, då han lugnat sig.
— Mycket gärna, vad är det min nådiga önskar?
— Barons porträtt, sade Pennskaftet och såg
bevekande på honom.
Men då hände det oväntade, att baronen blev
röd över hela ansiktet.
— Kan fröken vilja ha en så gammal gubbes
porträtt? frågade han.
— Ja, jag och vår kolossala läsekrets skulle
bli förtvivlade annars, svarade hon, för ädelmodig
att dra fördel av hans misstag.
Baronen dök plötsligt ner med en pinsam
förvirring i en låda och kom slutligen upp med ett
kabinettsporträtt.
— Jag kanske kan få det tillbaka? sade han nu,
för att visa att han förstod.
Men då kunde Pennskaftet icke låta vara: — Kan
jag inte få behålla det för min personliga del?
bad hon och reste sig.
Men hon behövde väl inte gå än, kunde hon
inte berätta litet om hur hon hade det, hur hennes
arbetsdag förflöt, vad hon tyckte om yrket, och
så vidare.
Pennskaftet slog sig åter ner och försökte under
samtalets gång inplanta i baronen några enkla fakta
om den arbetande kvinnan.
Men baronen intresserade sig mycket litet för
den arbetande kvinnan i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
