Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manfolk säger om den saken, tänkte Pennskaftet
och styrde mot ett par gamla fröknar, som sutto
med var sin virkning invid stora gången. Vid blotta
ordet rösträtt började de fräsa och spotta som
onda katter, och Pennskaftet kunde icke neka
sig att stanna kvar och få dem att argumentera.
Men de vägrade att inlåta sig i samtal med flickan,
de vände sig uteslutande till varandra: — Sådana
ohyfsade, fräcka slynor, Amalia. — Ja, kära Sofie,
de skyr ingenting för att göra sig märkvärdiga.
Det skulle ha varit i vår ungdom, då hade nog
mamsell fått den rätta behandlingen. Och inte går
hon heller och låter oss vara i fred, vi skall ropa
på polis.
— Det kan jag göra, sade Pennskaftet
tjänstaktigt, är det någon särskild polis, eller gör det
detsamma?
Ett högröstat sällskap strök förbi Berns, och
någon frågade Pennskaftet: — Vad är det för en
tidning?
— Rösträtt för kvinnor, svarade Pennskaftet
stadigt. Flickorna började gapskratta: — Vi röstar
på karlarna, sade de.
— Damerna kan ju inte ens det, svarade
Pennskaftet saktmodigt.
— Jo, det kan vi visst det, och det blev ett
förfärligt skratt och många vitsar, för vilka dock
Pennskaftet var utom räckhåll.
När hon kom ut igen, fick hon se fru Kjell på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
