Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att tänka på, att av dem skulle bli kvinnor,
som en gång skulle blott alltför väl behöva den
myndige medborgarens rätt. Varför hade hon blott
med så djupt vemod hört dem tala om sina
framtida studier och yrken, sett fram mot alla de
missräkningar och svårigheter och den ringa lön
för mödan, som skulle bjudas dem som kvinnor,
utan att ett ögonblick tänka: där finns dock något
att göra, om vi håller ihop? Till slut blevo henne
alla dessa tankar så övermäktiga, att hon måste
tala ut dem. Därför, då turen kom till diskussionen
om hur de många likgiltiga skola vinnas och
behållas, reste hon sig upp, mycket blek och blyg,
och vittnade om sin nya tro, enkelt och alltför lågt
men med en sådan värme bakom de få orden, att
ingen kunde undgå att bli rörd. Och då hon
slutade, plötsligt säker och leende, med att förklara,
att detta att ha blivit rösträttskvinna var det bästa,
som hänt henne under de senaste tio åren,
avbröts hon av impulsiva applåder. Pennskaftet
klappade frenetiskt under strömmande tårar, endast i
det hörn, där fröken Adrian och de anonyma
breven förekommo, hördes en försmädlig viskning:
— Vad det angick, så hade hon då inte haft mycket
att glädja sig åt, hon med sin uppslagna förlovning!
När förmiddagsförhandlingarna voro slut, var det
naturligtvis också slut med Cecilia, hon skyndade
hem utan att deltaga varken i den gemensamma
middagen eller i försäljningen av tidningarna på
gatorna. Men då hon uppkryad gick hemifrån ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
