Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon böjde sig över referenten vid sin sida, han
som nött ut så många blyertspennor vid
rösträttsmöten utan att drömma om vad det var han
refererade.
»När kvinnorna kommit till insikt om värdet av
medborgarskap och känna saknaden av rösträtt som
något ont, och vi likväl förhålla dem vad de
begära, så är varje dag en skymf (bravo)», skrev
mannen bredvid henne med omätlig likgiltighet.
Pennskaftet, nu fullt vaken igen, noterade hastigt
de ord hon gått miste om och följde sedan med
spänd uppmärksamhet bankdirektören, som talade
med ovanlig värme och eftertryck och var sig helt
olik mot i vardagslivet. Hon måste även kasta en
blick på generalens ansikte, det var vitt och
orörligt som på en staty, vad tänkte hon väl på? Anna
Gylling satt och smålog. Ingen kunde misstaga sig
om, att hon tänkte på fru Veber och med
skadeglädje.
Efter bankdirektören kom Ester Henning, som
hade en av sina bästa dagar och lyckades få upp
en verklig stämning, när hon talade om
offervilligheten och bad sina åhörare vara övertygade om,
att kvinnornas sak aldrig kunde bli kvinnorna kär,
förrän de alla offrat för den, icke något, icke litet,
men mycket.
— Här måste vi ha kollekt, tänkte Pennskaftet,
vad blir där väl annars av all denna stämning
under möten. Och hon delgav sin tanke åt Jane
Horneman, kassaförvaltaren, men då visade det sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
